Kulturhistoria

Den gamla byn med Sjögrenska villan och dagens raststuga i bakgrunden.
Fotot kommer från Stockholms läns museum och fotografen är Axel Sjöberg.

Uppdaterad 2021-08-23

Bullerö
I 1653 års mantalslängder omnämns ett första försök till bosättning på Bullerö ”Bullerö, änkian och 1 piga”. År 1688 byggs ett torp på Bullerö som då tillhörde Östanviks gård på Nämdö. Godsägaren på Nämdö skriver: ”Såsom jag haf:r effterlåtit Erich Matzsson att byggia sig ett torp på Bullerö…” (Bertil Hedenstierna)

1719 drabbas skärgården av rysshärjningarna och allt bränns ner i härjningarna. Husen byggs upp igen med hjälp av de skattelättnader som skärgårdsborna erbjöds av staten. Vid renoveringen av Bullerös lilla parstuga, som genomfördes under 2000-talet, gjordes ett borrprov som daterades till 1720. ”Under 1700-talet verkar ön annars ha varit tämligen obebodd”. (Lars Bägerfeldt)

År 1800 flyttar ålänningen Erik Eckerman Jöransson till Bullerö med hustrun Brita Handotter och den då ettåriga Brita Lovisa. De var de första som bosatte sig permanent på ön. Enligt kyrkoböckerna avled Eckerman tragiskt ”drunknade han under is” i januari 1811.

Under 1860-talet var flera familjer bosatta på ön. Carl Gustav Åkerlund var gift med Josefina Albertina (född Sjögren) och Johan Adolf Sjögren med Brita Sofia (född Åkerlund). Ja, det är lite av ett syskondrama på ön så därför kallas husen i byn idag för Åkerlundska huset och Sjögrenska villan. I Nämdös husförhörslängder från 1800-talet finns noteringar om alla familjerna som bodde på ön. Utöver Åkerlunds och Sjögrens fanns också Söderboms från Rådmansö. Ett laga skifte begärdes 1865 av den då 75-årige Söderbom, änkan Brita Lovisa ombud Carl Gustaf Åkerlund och J.A Sjögren. Förrättningen bevittnades av personer från grannöarna. Alla inblandade var nöjda och ”inga tvistigheter förelåg beträffande Bullerös gränser” (Bertil Hedenstierna)

Laga skifteskarta över Bullerö från 1867. Kartan visar förhållandena innan skiftet genomfördes. Öns odlingsmarker begränsar sig till mindre sänkor och långsmala stråk mellan klipporna. Källa Länsstyrelsen

Torpen
År 1790 bestämde häradshövdingen Magnus Blix, dåvarande ägare av Östanviks gård på Nämdö, att fyra torp skulle etableras i Östanviks skärgård. Torpen som då började byggas var Hamnskär, Skogavik, Brunskär och Rågskär. Den förste torparen på Rågskär blev Johan Nyström från Nämdö. Samtliga torp fick åretruntbefolkning och hade viss dagsverkesplikt på Östanviks gård. Alla torpen finns kvar än i dag förutom stugan på Brunskär som brann ner.

Östanviks gård bytte ägare flera gånger. Den mest kände var nog skofabrikören Gustav Pott som var en mycket speciell person. Han krävde mycket service av sin torpare. Familjen Sandström på Rågskär fick bygga broar mellan Rågskär och Idöborg samt mellan öarna Ormskär, Brunskär och Hamnskär. Sammanlagda brolängden blev nästan 2,5 km. Många brofästen finns fortfarande kvar.

Bruno Liljefors
Konstnären Bruno Liljefors köpte Bulleröarkipelagen år 1908 av de sist kvarvarande öborna. Carl Gustav ”Lång-Kalle” Åkerlund var död sedan 1907 varför huset såldes som sterbhus. Enligt utflyttningsboken begav sig hustrun Josefina till sin dotter Henrica på Gillinge. Johan Adolf Sjögren, som var uppåt 80 år vid tidpunkten för försäljning och var den som skrev under köpekontraktet tillsammans med Liljefors, flyttade till Björkö 1912 och dog 1917. I köpebrevet skrevs det in som en klausul att Sjögren skulle få bo kvar under hela sin livstid. ”Undertecknad Sjögren förbehåller sig att under sin lifstid få bebo en kammare på Bullerö, dock utan rätt att upplåta bostad i densamma åt annan person”. 

Liljefors lät bygga en ateljé och jaktstuga på Bullerö under kommande åren. Familjen bodde i jaktstugan och tjänstefolket i byn. Livet på Bullerö blev annorlunda nu. En tillsynsman och vaktmästare anställdes som hette Karl-Gustav Sundberg. Det så kallade ”Bullerölaget” bildades och de jagade tillsammans.

Bullerölaget

Det mytomspunna ”Bullerölaget” bestod bland annat av Bruno Liljefors, flygkaptenen C G Krokstedt, författaren och serietecknaren Albert Engström samt flygbaronen Calle Cederström. Bullerölaget glada dagar verkar ha upphört efter att gotlänningen C G Krokstedt och friherren Calle Cederström kraschat och omkommit i Ålands hav 1918. 

Albert Engström beskriver i sin bok Mot aftonglöden/Naket o.s.v 1941 en väldig sorg efter bortgången: ”Det blev så underligt tyst i vårt lag, då Calle Cederström gick bort. Det var som om han plötsligt helt brutalt blivit avbruten mitt i en av dessa historier som han kunde berätta som ingen annan – och vem vill avbryta Calle Cederström?”.

Zorn ingick egentligen inte i Bullerölaget, åtminstone om man ska tro Albert Engström. Men han besökte Bullerö varje sensommar i augusti. Han seglade dit och la till i vad vi idag kallar Zornviken. Sista besöket skedde just 1920. 

Torsten Kreuger
År 1923 säljer således Bruno Liljefors sitt Bullerö till tidningskungen och finansmannen Torsten Kreuger (bror till Ivar Kreuger). 

Kreuger bjuder in till fest på ön. I början på 30-talet kliver revysångerskan Zarah Leander iland på Bullerö och gör ett sådant intryck att hon får en hel strand uppkallad efter sig. Det finns också en seglivad skröna om att 20-talets amerikanska stumfilmsstjärnor Mary Pickford och Douglas Fairbanks också skulle ha besökt ön men det är svårt att belägga. Men inte desto sämre historia för det… Berättelsen om Zarahs strand finns omskriven i boken ”Se på mig – en biografi över Zarah Leander” av Beata Arnborg. 

Torsten Kreugers son Björn hade ett stort intresse för naturvårdsfrågor. Han bodde långa tider i området under 1950- och 1960-talet. Under denna tid förekom inte sällan boplundring och vandalisering av rovfågelbon. Björn satte därför ut både havsörn och berguv. Dessutom lät han tillverka speciella klätterskydd till boträd.

Naturreservat
År 1967 sålde Kreuger hela området till staten under förutsättning att området gjordes till naturreservat och skulle bli tillgängligt för allmänheten. Sedan dess är området naturreservat. I dag arbetas det med att återskapa det gamla odlingslandskapet, vårda husen på ett kulturhistoriskt sätt samt att aktivt arbeta för att området skall vara välkomnande och att alla skall kunna vistas här och njuta av den fantastiska floran och faunan.

Bruno Liljefors
Calle Cederström
Postmuseum